Här kan du läsa hur det var för några andra nyblivna föräldrar att föda barn. 

Läs om familjen Lazarev från Ryssland som tycker att det är bra att föda barn i Norrbotten.

Läs om familjen Persson Rönnbäck som funderar kring hur amning blivit en fråga om livsstil.

 

Läs först här om Isabelle Lindberg 24 år, som tyckte det mesta gick bra förutom spinalhuvudvärken just efter förlossningen...

Spinalhuvudvärken det enda jobbiga

Min graviditet var toppen. Jag hade inga kräkningar, bara en liten viktökning och mådde rätt bra. Det enda som varit riktigt jobbigt var spinalhuvudvärken jag fick efter förlossningen.

Isabelle Lindberg sitter hemma i det trivsamma röda huset på Hertsön i Luleå medan sambon Robin är ute med vagnen där guldklimpen Juni sover gott.  För två månader sedan gick Isabelle igenom sin förlossning och nu kan hon se tillbaka på tiden som gravid.

-Jag trodde att jag fick missfall tre gånger, säger Isabelle och minns det enda som var jobbigt under graviditeten. Jag blödde och blev orolig. Jag blev ju ledsen såklart och uppmanades göra ett nytt graviditetstest efter två veckor och det var inte roligt att vänta … Tredje gången det hände skulle vi just åka utomlands och allt blev rätt stressigt.  Jag fick vänta i ett par timmar på att få ett vaginalt ultraljud.

Undersökningen visade dock att allt var som det skulle och att barnet mådde bra, så familjen kunde åka på sin resa och andas ut.

-Man blir ju orolig när det blöder, men jag fick lära mig då att det är rätt vanligt med mindre blödningar, säger Isabelle. Det kan ha berott på att jag har en del tunga lyft på jobbet så jag fick rådet att vara lite mer försiktig med det.

”Om det du hör är för knasigt är det förmodligen inte sant”

När det var 6 veckor kvar av graviditeten fick hon gravidpenning för att kunna vila upp sig inför förlossningen. Det var ju en del att fixa med huset och alla bebisgrejer, men det var bra att få ta det lugnt.

Isabelle och Robin hade alltid samma barnmorska på Mödravården och det tycker de var en stor fördel.

-Jag hade en massa dumma frågor och min barnmorska Elisabeth på MVC sa att ”om det du hör från andra föräldrar låter för knasigt så är det förmodligen inte sant” – det tycker jag var skönt att höra, säger Isabelle.

- Elisabeth förklarade alltid bra.  Jag hade hört om en mamma som sa att hennes barn fått navelsträngen om halsen när hon putsat fönster med armarna uppsträckta ovanför huvudet… säger Isabelle och skakar på huvudet.

-Man tror ju som på det som andra föräldrar berättar så det var bra att ha ett proffs att fråga, småskrattar Isabelle.

Veckorna gick och i graviditetsvecka 37 gjordes en vändning av barnet i magen, eftersom det låg i säte.

-Jag hade ju hört att det är skitläskigt och kan göra ont, men jag tycker det gick bra. Hade också hört att barnet kan vända tillbaka och att det då kan bli ett kejsarsnitt så lite nervöst var det ju, säger Isabelle. Jag fick Bricanyl och några sekunder efter det så snodde personalen runt bebisen genom att trycka försiktigt på min mage. Klart det kändes lite konstigt men det gjorde inte ont, berättar hon.

Profylaxandning hemma hos mamma och pappa

Tio dagar över tiden känner sig Isabelle redo att föda barn. På natten vaknar hon och tror att vattnet har gått och sedan har hon värkar hela den natten.

-Vi ringer till BB och de säger  åt oss att komma in. Vi förstod senare att det inte var vattnet som hade gått – det var bara slemproppen som släppt, berättar Isabelle. På BB tog de en ctg-kurva för att mäta barnets hjärtfrekvens och se över hur barnet mår och sedan vi fick åka hem igen. Vi försökte åka till Ica för att handla och äta lunch, men jag kunde ju inte äta – jag kunde knappt andas och stod och pustade över en kundvagn, skrattar hon.

På eftermiddagen är värkarna mer intensiva och paret åker hem till Isabelles föräldrar.

- Det var det bästa beslutet. Mamma och pappa kunde hjälpa oss med hur man ska andas genom värkarna och Robin fick lära sig klocka tiden mellan värkarna. När vi kom till BB var det så lugnt och mysigt där och vi fick komma in i ett rum med badkar men jag kunde inte njuta av badet så mycket eftersom jag hade värkar hela tiden, säger Isabelle.

- Jag provade lustgas men jag fick inte till andningen i masken så jag kastade masken i väggen minns Isabelle och ler lite. Jag kände att jag ville ha bedövning nu, säger Isa och anestesiläkaren var där snabbt.

 - Det gick jättebra att ta bedövning och det var skönt att slippa ha så ont säger Isabelle . Robin sa att ” nu har du ju en jättevärk” när han tittade å ctg-kurvan, men jag kände inte så mycket.

Paret kände sig väl omhändertagna på Förlossningen även om det var lite stressigt när de blev lämnade själva på rummet då och då. 

-Jag ringde på klockan och bad dem kolla om jag var öppen. Jag hade öppnats från tre till tio centimeter på tre och en halv timme och det var dags…

Personalen bra på att peppa

Isabelle får lite värkstimulerande dropp eftersom värkarna nu stannar av lite.

”-När du känner nästa värk kan du krysta ” säger barnmorskan plötsligt.

Klockan är tio minuter i 12 på natten och de blivande föräldrarna hinner undra om deras barn ska födas på detta eller nästa dygn… Det kommer en ny barnmorska i ett skiftbyte, men sköterskan är densamma. Barnmorskan får göra hål på fosterhinnan så att fostervattnet rinner ut.-

Sedan gick det inte att hålla emot, säger Isabelle. Barnmorskan sa åt mig att skrika lite mindre och fokusera på att krysta. Det var bra, tycker Isabelle.-

Helt plötsligt skulle jag inte trycka på alls och det kändes ju helt omöjligt, men då fick jag veta hur jag skulle flämt-andas en stund för att jag inte skulle spricka och det funkade ju faktiskt.

Efter ungefär 20 minuter av krystvärkar är lilla Juni född. Både mamma och pappa gråter lite och pappa får klippa navelsträng.

-Jag var nog lite i chock där , funderar Isabelle . Jag kunde liksom inte ta in att det hade kommit ett barn… 

Råmjölken rann till direkt och Juni lades tillrätta vid bröstet och då kunde Isabelle och Robin titta på henne och börja ta in att hon var född.

-Jag tycker att de var jättebra på förlossningen. De var trevliga och lyssnade på oss.

När de kommit över på BB för att vila ut kom huvudvärken. Isabelle hade jätteont i huvudet och det liksom strålade ner i axlar o armar.

-Jag kunde bara ligga platt på ryggen och jag hade verkligen jätteont, berättar hon.

Hon fick koffeintabletter, Ipren och Alvedon och kunde inte sova för att hon blev så speedad av koffeinet. På efterkontrollen några dagar efter förlossningen är det en sköterska som undrar hur hon mår egentligen. Anestesiläkaren som lagt epiduralbedövningen tillkallas.

-Jag kan visa dig hur ont jag har , säger Isabelle och försöker ställa sig upp inför läkaren, men svimmar nästan.

Beslutet att göra en så kallad blood-patch tas. Läkaren tar blod ur Isabelles egen arm och sprutar in det i ryggmärgen.

-Huvudvärken släppte direkt och det var så skönt säger Isabelle och ler. Nu kunde jag ta hand om mitt barn och fick äntligen sova ut lite.

Rutiner och lugn

Två månader efter förlossningen rullar amningen på bra för Juni och Isabelle och nu har den nyblivna mamman börjat våga sig ut på stan utan att vara nervös för att bebisen ska börja skrika eller för att det inte ska gå att hitta en plats att amma på. De övat och lärt sig hur det ska kännas när taget om bröstet blir rätt för både mamma och barn.

-Det är ju ganska mycket push på att man ska amma, tycker hon.  Visst är det praktiskt att alltid ha med sig maten och det är mycket närhet i amningen, men det är säkert jobbigt för de som inte får det att fungera och då tycker jag inte att det är något fel med att välja bort amningen, resonerar Isabelle.

Under graviditeten har Isabelle sökt mycket information och det har varit både bra och dåligt.

-Jag ångrar lite att jag lyssnat så mycket på andras skräckhistorier före förlossningen, säger hon. Det är ju ändå ingen som kan säga precis hur det blir för en själv…

Under första tiden med Juni har Isabelle läst mycket på nätet och varit med i grupper där andra föräldrar delar med sig av tips och det har varit till hjälp i den nya vardagen med ett litet barn, berättar hon.

 -Nu har vi börjat få in rutiner så nu rullar vardagen på och kärleken växer för varje dag säger Isabelle och håller om dottern Juni.

Läs om att amma länge