- Jag minns inte vad de sa om amning före förlossningen, säger Lina Rönnbäck och sträcker på sig efter en välförtjänt middagsvila. Vi hade en äldre barnmorska och det kändes som att vi redan visste allt efter att ha letat information på nätet. Men sedan insåg vi att det fanns mycket att lära…

Lina, sambon Ronny Persson och deras dotter Alice 1,5 år bor på landet utanför Luleå tillsammans med några hästar. De har äntligen hittat fram till en vardag de trivs med. De hyr en liten gård och är hyresvärdar för andra hästägare som vill ha sina hästar på lösdrift där de får gå ute året om. Alice rör sig vant bland hästar och blåbärstuvor.

-Det är roligt nu när hon kan vara med och arbeta lite och bjuda hästarna på hö, säger Lina.

Inte beredd på smärtan

Förlossningen gick jättebra - på pappret. Vattnet gick hemma i huset i Töre, där de bodde då och 9 timmar senare var Alice född.

-Vi hade ju hört att man skulle stanna hemma och ta det lugnt även om vattnet gått, men Lina tyckte det började trycka på så mycket så vi åkte in på en gång där vid 5 på natten, berättar Ronny.

- Jag var inte alls förberedd på den stora mängden smärta, säger Lina.  Jag förstår inte varför det inte finns gratis utbildning för alla kring profylaxandning för jag hade verkligen inga verktyg för att hantera smärtan, säger hon och skruvar på sig vid minnet.

- Det gjorde verkligen jätteont. Ryggmärgsbedövningen hann bara verka en halvtimme och lustgasen hjälpte inte. Det kändes som att ”jag kan inte göra det här” säger Lina och ser allvarlig ut.

Ronny gjorde vad han kunde för att hjälpa Lina och skrattar lite när han berättar att det inte går att gulla för mycket med Lina, som en av sköterskorna försökte med.

- Det kom in en barnmorska som helt enkelt gav Lina order att börja föda barn och sluta gny, berättar han och tittar på sin sambo med glimten i ögat.

Lina samlade ihop all sin kraft och födde fram Alice, som ville ha bröstet direkt.

- Det där ögonblicket när hon kom ut och jag liksom granskade henne för att se att allt var okej är det starkaste ögonblicket i mitt liv, slår Ronny fast.

Han fick hålla i navelsträngen en stund efter förlossningen och kunde känna hur det pulserade… sedan fick han klippa av navelsträngen.

-Jag ser mig inte som en person som har svårt att hantera smärta, säger Lina som  ändå är glad över den hjälp hon fick i slutet av  förlossningen.

Hon fick lokalbedövning och sprack ingenting, men minnet av den massiva smärtan får henne att rysa och hon känner sig just nu tveksam till att föda fler barn.

Mycket att lära om amning

Livet efter förlossningen var lite upp och ner. Familjen försökte hitta rutiner som fungerade och Lina kämpade på med amningen.

-Jag hade behövt höra mer om olika amningsställningar och det där med att barn ibland äter tätt och skriker för att ”beställa mer mjölk” hade vi inte förstått, säger hon.

När Alice var tre månader fick de rådet att börja ge henne ersättning eftersom hon verkade missnöjd. De provade ersättning ett kort tag tills Alice själv valde bort det till förmån för mammas bröst. Lina och Ronny gick med i en föräldragrupp på nätet som tipsade om att bära barnet i sjal och även amma med barnet i sjalen om det känns bra.

- Det var som en vändpunkt när Alice fick börja vara i sjalen, ler Lina. Hon kunde äta och sova när hon behövde.

Den föräldragruppen och Amningshjälpen har betytt mycket och Alice ammar lite grann ibland fortfarande, vilket familjen trivs med.

- Amning har blivit ett livstilsval för många, säger Lina. Det har blivit ett sätt att uttrycka vem man är. Antingen låter man barnet äta själv ur en flaska liggandes ensam i en vagn eller så bär man barnet nära sin egen kropp och låter det äta när det behöver. Jag tycker folk ska göra som de känner för.

Alice får en slurk mjölk i mammas famn och är sedan redo att gå ut och mata hästarna.

Familjen Lazarev om förlossning och amning